The Felice Brothers
The Felice Brothers
Tänktre tipsa om ett band som jag har börjat lyssna på. Dom heter The Felice Brothers och bildades 2006, under de två åren dom har varit aktiva har dom hunnit att släppa två ruggigt bra album, "Tonight at the Arizona" och "The Felice brothers". Dom spelar en blandning mellan folk och country-rock och som namnet antyder är dom bröder!
Bröderna själva säger att dom är väldigt inspirerade utav The Band och Bob Dylan detta är något man hör om man lyssnar på dom och om man kollar på en bild utav the felice brothers ser det ut som the band i nutid.
Nu får man bara hoppas att dom tar sig över atlanten och besöker europa för en turne!
The Felice Brothers alltså.
Neil Young till Sverige!
Den här sommaren blir bara bättre och bättre, Neil Young är klar för Way Out West festivalen som hålls i göteborg i början utav augusti! Ses vi där?
Van Morrison till Stockholm!
Van Morrison kommer att besöka årets upplaga utav Stockholm Jazz Festival, den 19e juli för att vara mer exakt! Detta va precis vad årets festival behövde, ett stort dragplåster! Hoppas självklart på en sjukt bra konsert med många klassisker!
Biljetter finns att köpa redan nu!
Biljetter finns att köpa redan nu!
Eric Clapton med sin Elvis
Eric Clapton kommer att medverka i en låt på Buddy Guy's nya album "Skin Deep".
Han kommer att medverka i en låt som heter "Every Time I Sing The Blues". Clapton har i en tidigare intervju sagt att Guy är för honom vad Elvis var för andra.
Albumet släpps den 22a juli.
Månadens Album
Juni månad till ära har jag valt ett album som jag själv förknippar med lycka eftersom att det gör mig just lycklig.
Albumet jag pratar om är The Band:s Northern Lights, Southern Cross.
Albumet släpptes 1975 och allt material är skrivet utav Robbie Robertson. Textmässigt handlar många texter som namnet antyder om olika slags fördelar med de två länderna de kallar hem, fosterlandet Kanada och nyfunna bostadslandet Usa.
Albumet börjar med “Forbidden Fruit” och den första meningen lyder “ I am lonesome out on Times Square”, låten har en skön rytm och handlar i princip om att man alltid jagar det man inte kan uppnå.
Sedan går albumet över till albumets ett utav albumets två nedåttjack Hobo Jungle som är en skön lugn låt med bra text, även om den i mitt tycke inte passar in på albumet.
Sedan kickar man igång Ophelia där Robertson får göra det han gör bäst för första gången på albumet, stå o plocka lite gitarr!
Sedan kommer den vackraste låten på albumet, “Acadian Driftwood” som handlar om det Kanadensiska arvet. Ett smakprov från texten “ Set my compass north I got winter in my blood” En liten sejour på franska avslutar dom låten med, väldigt vackert. Jag har ingen aning om vad som sägs men jag ska försöka att ta reda på det. Att den här låten inte är mer känd är ett mysterium för det är högklass.
Sedan kommer min absoluta favoritlåt på albumet, “Ring Your Bell”. Det här e den perfekta väckarklocks låten och jag lyssnar alltid på den på väg till jobbet. Den har på det sättet likheter med dylans “like a rolling stone” att den bara kickar igång, fast den gör det först efter en kort inledning.
Och nu kommer vi till det andra nedåttjacket, “It makes no difference”, en 6 och en halv minut lång kärleksförklaring. Jupiter Hollow som följer har ett lite futuristiskt sound för att vara inspelad på 1975 men är på något sätt jävligt The Band. Avslutningslåten Rags & Bones är lite mystiskt och ett perfekt avslut på albumet, vi får också ett litet solo från Robertson.
I det stora hela är det ett väldigt bra album, som vanligt när det kommer till The Band!
