The Felice Brothers

The Felice Brothers

Tänktre tipsa om ett band som jag har börjat lyssna på. Dom heter The Felice Brothers och bildades 2006, under de två åren dom har varit aktiva har dom hunnit att släppa två ruggigt bra album, "Tonight at the Arizona" och "The Felice brothers". Dom spelar en blandning mellan folk och country-rock och som namnet antyder är dom bröder!

Bröderna själva säger att dom är väldigt inspirerade utav The Band och Bob Dylan detta är något man hör om man lyssnar på dom och om man kollar på en bild utav the felice brothers ser det ut som the band i nutid.

Nu får man bara hoppas att dom tar sig över atlanten och besöker europa för en turne!


The Felice Brothers alltså.


Månadens Album



Juni månad till ära har jag valt ett album som jag själv förknippar med lycka eftersom att det gör mig just lycklig. 
Albumet jag pratar om är The Band:s Northern Lights, Southern Cross. 
Albumet släpptes 1975 och allt material är skrivet utav Robbie Robertson. Textmässigt handlar många texter som namnet antyder om olika slags fördelar med de två länderna de kallar hem, fosterlandet Kanada och nyfunna bostadslandet Usa. 
Albumet börjar med “Forbidden Fruit” och den första meningen lyder “ I am lonesome out on Times Square”, låten har en skön rytm och handlar i princip om att man alltid jagar det man inte kan uppnå. 
Sedan går albumet över till albumets ett utav albumets två nedåttjack Hobo Jungle som är en skön lugn låt med bra text, även om den i mitt tycke inte passar in på albumet.
Sedan kickar man igång Ophelia där Robertson får göra det han gör bäst för första gången på albumet, stå o plocka lite gitarr! 
Sedan kommer den vackraste låten på albumet, “Acadian Driftwood” som handlar om det Kanadensiska arvet. Ett smakprov från texten “ Set my compass north I got winter in my blood” En liten sejour på franska avslutar dom låten med, väldigt vackert. Jag har ingen aning om vad som sägs men jag ska försöka att ta reda på det. Att den här låten inte är mer känd är ett mysterium för det är högklass. 
Sedan kommer min absoluta favoritlåt på albumet, “Ring Your Bell”. Det här e den perfekta väckarklocks låten och jag lyssnar alltid på den på väg till jobbet. Den har på det sättet likheter med dylans “like a rolling stone” att den bara kickar igång, fast den gör det först efter en kort inledning. 
Och nu kommer vi till det andra nedåttjacket, “It makes no difference”, en 6 och en halv minut lång kärleksförklaring. Jupiter Hollow som följer har ett lite futuristiskt sound för att vara inspelad på 1975 men är på något sätt jävligt The Band. Avslutningslåten Rags & Bones är lite mystiskt och ett perfekt avslut på albumet, vi får också ett litet solo från Robertson.
I det stora hela är det ett väldigt bra album, som vanligt när det kommer till The Band!

Månadens Album

image4


Introducerar en ny kategori här på bloggen, månadens album. Och det är precis som det låter. Varje månad kommer jag att skriva om ett album som jag inte kan leva utan. 

Den första Neil Young låten jag hörde var "Like A Hurricane" och efter det "Rockin in the Free World". Man kan säga att jag blev introducerad för den hårda Neil. Neil Young för mig var smutsiga, långa men ändå väldigt sammanhängande gitarrsolon, och don't get me wrong jag älskar den versionen utav Young. 
Men när jag sedan blev presenterad för Neils andra sida, lugna Neil i form utav "Heart Of Gold" blev jag nykär. Denna fantastiska man hade alltså inte bara en bra sida utan två! 
Detta var några år sedan, och sen dess är jag ett troget Neil Young fan. 
Ett utav många favoritalbum från denne man som jag lyssnat väldigt mycket på den senaste tiden är "Comes a time". Albumet släpptes första gången 1978 och är en blandning mellan country och folk-rock. Albumet börjar med "Goin Back" han sjunger " I feel like goin' back. Back Where there's nowhere to stay." som jag tror symboliserar att han vill tillbaks till det soundet han övergav i och med "Harvest". 
Albumet övergåv sedan till titellåten "Comes a Time" som är en lite svängigare låt som definitivt kommer att frambringa lite fotstamp. Sedan kommer två låtar där Crazy Horse är med och framträder. "Look Out For My Love" och "Lotta Love".
Albumet går sedan tillbaks till så det började. Lugna låtar med suveränt låtskrivande. Mina favoritlåt på detta album är "Human Highway". En halvsvänging låt med backing vocals utav Nicolette Larson.
Låten "Field of Oppurtunity" kommer du att känna igen, det är nämligen exakt samma instrumental som "Comes a Time". Kul att se hur vara så lika men ändå olika. 
Oavsett om du gillar eller ogillar Neil Young i nuläget kan jag verkligen rekommendera "Comes a Time"
Ett fulländat album i mina ögon.

RSS 2.0